MP gör upp med regeringen - men kongressen bestämmer

Miljöpartiet gör upp med regeringen och Socialdemokraterna om friskolorna. Överenskommelsen lämnar i praktiken fältet fritt för vinstutdelningar. Att uppgörelsen presenteras dagen före Miljöpartikongressen väcker nya frågor om MP-ledningens syn på interndemokrati. Samtidigt är det viktigt att poängtera att kongressen är partiets högsta beslutande organ och om ombuden i helgen röstar för ett stopp för vinstutdelningarna så är detta den linje som gäller. Det är bäddat för en spännande diskussion i helgen – må bästa argument vinna!

Jag tror att chansen finns att ombuden skärper partiets linje betydligt i helgen. Det har blivit allt mer uppenbart vilket enormt slöseri med skattepengar det är att låta storbolagen plocka ut vinster. Dessutom har det blivit allt svårare för vinstkramarna att odla myten om att vinst är en förutsättning för valfrihet. Detta i takt med att de stora koncernerna expanderar och de små idéburna får allt svårare att hävda sig. Fler och fler inser att verklig valfrihet och mångfald förutsätter ett stopp för vinstutdelning.

Bra i alla fall att partistyrelsen lyssnat och nu ger ombuden chansen att diskutera frågan i helgen, efter att vi reagerat förra helgen.

Vinstlobbyn får argumentera - inte kongressombuden

Håller Miljöpartiets interndemokrati på att kollapsa? Den frågan ställer jag mig efter att ha läst tidsprogrammet för kongressen nästa helg. Där framgår att det helt saknas forum där kongressombuden kan diskutera kongressens mest infekterade fråga – den om vinster i välfärden. Däremot kommer resursstarka lobbyorganisationer med Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund i spetsen ha gått om utrymme att nå ut med sitt budskap. Jag hoppas innerligt socialdemokratin ringer och kräver sina beslutsprocesser tillbaka så att vi gröna kan fatta beslut under demokratiska former såsom vi har för vana att göra.

Den mycket komplexa frågan om vinster i välfärden är hänvisad till en halvtimmes debatt med en debattör från vardera sidan. Den kommer att inte tas upp i plenumdebatt där alla ombud kan begära ordet och kommer inte heller att diskuteras på de så kallade påverkanstorg där alla kongressdeltagare kan gå omkring och diskutera olika frågor med varandra. Förmodligen inser en allt mer desperat partiledning att oron och ilskan är stor bland gröna gräsrötter över att skattepengar hamnar i aktieägares fickor. Troligen tänker man sig kunna ge sken av att man i grunden är överens med vinstmotståndarna under en kort debatt med små möjligheter att tränga in i de ganska tekniska och svårtolkade skrivningarna.

Det finns flera många skäl till att partistyrelsens formuleringar som ”eventuell vinst ska som huvudregel återinvesteras i verksamheten” är otillräckliga om man vill få stopp på storkoncernernas vinstjakt. Ett är naturligtvis att ordet ”huvudregel” öppnar upp för undantag. Ett annat är att ”verksamheten” av välfärdsbolagen ses som hela koncernens verksamhet. Exempelvis använder Kunskapsskolan och andra bjässar den vinst de gjort på skolpengen på en skola till att expandera på marknaden med nya etableringar.

Friskolornas riksförbund och Vårdföretagarna har redan beretts stort utrymme i Miljöpartiets process för att ta fram ett nytt partiprogram. Efter Kommundagarna i höstas bloggade jag i vredesmod efter att de tillsammans med andra resursstarka intresseorganisationer fått lägga ut texten i en rad olika sammanhang. Detta hade de betalt tiotusentals kronor för, vilket förklarade varför exempelvis röster från små idéburna välfärdsaktörer (som idag trängs ut av storkoncernerna) lyste med sin frånvaro. På fredag lär vi miljöpartister omdelbart mötas av budskap från storkoncernernas företrädare när vi anländer till kongresscentret i Västerås. De har troligen återigen betalat dyrt för monterplatser i entrén och broschyrer i påsar. Vinstlobbyn får alltså argumentera i frågan, men inte partiets egna kongressombud. Är detta en interndemokrati vi finner oss i?

Förverkliga de vackra orden – bryt bil-normen

Sitter i kommunfullmäktige där jag just öst beröm över den borgliga majoriteten för vackra ord. Och framfört mina tvivel över att de vackra orden nu kommer omsättas i handling.

Det handlar om kommunens trafikstrategi som ikväll antogs av ett enigt kommunfullmäktige. Jag har sällan läst ett mer fantastiskt kommunalt dokument. Där står i princip allt det som mitt gröna parti tjatat om i årtionden när det gäller samhällsplanering. Att all samhällsplanering ska utgå från gång- cykel och kollektivtrafik. Att bilen ska sluta vara norm. Att bostäder i första hand ska byggas tätt och nära kollektivtrafik.

Jag kan bara jubla över formuleringarna i trafikstrategin. Men jag hörde ingenting under kvällens debatt som får mig att tro att den borgliga majoriteten förstår vilken radikal omsvängning av politiken som trafikstrategin skulle innebära om den förverkligades. Tvärtom slog samhällsbyggnadsnämndens ordförande Tomas Hansson (KD) fast att Södertörnsleden ska byggas. Trots att Trafikverket nu avbrytit processen efter att man bedömt att de planer som fanns stred mot miljölagstiftningen och att det nu finns ett gyllene tillfälle att göra om och göra rätt. Och trots att Södertörnsleden så uppenbart går på tvärs på andan i Trafikstrategin. För inte kan det vara att prioritera kollektivtrafik att lägga miljarder (erfarenheterna från Förbifartsprojektet som nu riskerar bli minst 17 miljarder dyrare än planerat förskräcker) på en motorled som bygger fast människor i bilberoende och dessutom riskerar att dra bort resandeunderlaget för den av Huddingeborna hett efterlängtade Spårväg syd?

Koldioxidhalten stiger – MP måste dra slutsatser

Hallå igen. Jag vet att jag tjatar. Men det här funkar inte längre. Nya alarmerande rapporter om klimatet – halten koldioxid i atmosfären har nu nått 400 miljondelar, vilket får forskare att tala om att vi är på väg mot ett förhistoriskt klimat om inte omdedelbara och drastiska åtgärder. Men ingen politiker ställs mot väggen den här gången heller. Ingen centerpartistisk miljöminister helt tom på åtgärder, ingen moderat statsminister som hellre pekar finger mot Kina och USA än tar politiskt ansvar. Nu hyser jag inte heller något hopp om att en dokumenterat miljöfientlig Alliansregering plötsligt ska förstå allvaret. Men av Miljöpartiet förväntar jag mig mer.

Ett trovärdigt Miljöparti måste dra slutsatser av de allt mer alarmerande rapporterna om tillståndet för planeten. Jag förväntar mig en insikt om att det inte räcker med nya vindsnurror och fiffiga tekniska lösningar. Jag vill höra klarspråk om behovet av en ny livsstil. Jag vill se en politik som minskar vår konusmtion, men ger oss mer tid för varandra. Jag vill se krafttag mot köttkonsumtionen. Jag vill kort sagt se ett modigt grönt parti som förstår vad som krävs för en framtid på jorden.

Slakta myterna om gott svenskt kött

I veckan kom ännu en rapport sombekräftade det vi redan visste: Vi måste minska vår köttkonsumtion. Tre Chalmersforskare konstaterar att om inte konsumtionen av kött i allmänhet och nötkött i synnerhet minskar drastiskt kommer allt utrymme för växthusgasutsläpp som finns år 2050 ätas upp av matproduktionen. Med andra ord – antingen ändrar vi matvanor eller glömmer bilar, flygplan och industriproduktion helt och hållet. Från köttlobbyn kommer nu det vanliga svaret: Om bara köttet är svenskt är det fritt fram att frossa. Det är hög tid att ta död på denna seglivade myt om vi ska ha en chans att ställa om till en hållbar livsstil.

När LRF och andra köttkramare beskriver svensk köttproduktion målar man upp bilder av betande kossor som håller landskapet öppet och bevarar den ekologiska mångfalden. Men frågan är om det ens är relevant att prata om svenskt kött. De svenska korna lever inte främst av gräs på gröna ängar. De proppas fulla på importerat soja, inte sällan från skövlad regnskogsmark i Brasilien. Visserligen är det sant att svenskslaktat nötkött ger upphov till något lägre utsläpp än importerade brasilianska biffar, främst beroende på att brasilianska kreatur lever längre och därför hinner generera mer utsläpp. Men att den ”svenska” köttproduktionen på dagens nivå eller högre skulle vara förenlig med hållbarhet är helt enkelt rent nonsens.

Det är utmärkt att forskningssamhället nu ger oss allt djupare kunskaper om köttets klimatpåverkan. Nu väntar jag bara på modiga politiker som vågar tala klarspråk om minskad köttkonsumtion.

Heja Sjöstedt!

I gårdagens första maj-tal deklararerade vänsterledaren Jonas Sjöstedt att kravet på en välfärd utan vinstintresse kommer vara partiets viktigaste krav för att sitta i en regering efter valet. Jag kan inte göra annat än applådera och tror att det trots allt finns goda möjligheter att han lyckas få sin vilja igenom i en rödgrön regering.

Vänsterpartiet är det enda parti som har såväl folkopinionen som de egna väljarna med sig i frågan om vinster i välfärden. I SOM-undersökningen från Götebrogs universitet ställde sig 62 procent av de tillfrågade sig bakom förslaget att förbjuda vinstutdelning i vård, skola och omsorg. Såväl Miljöpartiet som Socialdemokraterna, som båda vägrat sätta ner foten mot slöseriet med skattepengar, går i så gravt otakt med sina väljare att det torde få Tony Irving i Let´s dance att utbrista: bedrövligt!

Med tanke på hur många inom såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet som är djupt oroade över konsekvenserna av välfärdsföretagens vinstfester borde det finnas goda chanser att göra en ”eftergift” till Vänsterpartiet. På så sätt kan partiledningarna i S och MP ta sig ur den rävsax man satt sig i och göra såväl väljare som gräsrötter nöjda.

Fler som bloggar: Birger Schlaug

Heja Kommunal!

Lönerna och villkoren för kommunals medlemmar tar ett steg framåt tack vare hotet om strejk. Viktigt för de anställda det gäller och viktigt för oss alla. Ska det finnas en chans att ragga den personal som kommer behövas framöver i bland annat vård och omsorg måste de anställda få högre lön och rimligare villkor. Inte minst viktigt med skrivningar om att få bort delade turer och att öka anställningstryggheten. I vilken annan bransch skulle anställda acceptera att jobba några timmar på förmiddagen, sedan ha några obetalda håltimmar för att återvända för några timmars kvällsjobb? Och hur långsiktigt är det att låta människor haka sig fram på osäkra timanställningar som fjättrar dem vid telefonen, i väntan på att bli inringda? Detta när vi vet att behovet av anställda, inte minst i äldreomsorgen, kommer vara omättligt framöver.

Nu hoppas jag bara att staten drar sitt strå till stacken och skjuter till pengar så att kommunerna kan leva upp till MINST det parterna kommit överens om utan att skära i verksamheten. Heja Kommunal!

Fler som bloggar: Martin Moberg (S)