torsdag 30 juli 2009
Växthusgaser från uppvärmda torvmossar
Bananer och storföretag
onsdag 29 juli 2009
Jordbruket och miljön
Jag har redan förut nämnt att forskning sällan är värderingsfri eller helt neutral. Man har olika anledningar till att välja sina frågeställningar, och olika mål med vad forskningen ska visa. Dessutom pratar man inom samhällsvetenskapen om sk paradigmskiften, där en förhärskande teori småningom byts ut mot en annan. Man talar också om "conventional wisdom", som jag inte har någon bra svensk översättning för, men som i stora drag handlar om att vissa tolkningar som har ett slagkraftigt narrativ, dvs har en bra "story" lättare betraktas som sanna och kommer att fungera som kunskap som "alla" har. Det medför att det ibland kan vara orimligt svårt att kullkasta dem trots resultat som pekar på alternativa tolkningar.
En knäckfråga i det här sammanhanget är inte bara själva jordbruksproduktionen, utan vad vi vill ha för samhälle, hur och till vad vi ska använda olika resurser osv. Vad vill vi ha ut av jorden? Av landskapet? Vill vi ha storskalig jordbruksproduktion för att ha tillräckligt med mark att producera energigrödor på i en förhoppning om att slippa dra ned på energiförbrukningen? Eller föredrar vi lägre produktionseffektivitet på större yta för att slippa använda handelsgödsel och icke biologiska bekämpningsmedel? För mig är det också lite oklart vad syftet med "mot"-artiklarna är: talar man för att vi ska producera mer mat i t ex Sverige och sedan sälja den till fattiga länder med matbrist? Ska vi öka vår egen produktion för att minska vår import av mat? Eller ska vi lära människorna i andra delar av världen hur jordbruk verkligen ska gå till (vilket vi har gjort förut, inte alltid med alldeles lyckat resultat)?
I en "mot"-artikel framförs att fattiga bönder i tredje världen inte skulle köpa bekämpningsmedel om de inte var bra - men massor av kvinnor i tredje världen köpte mjölkersättning för att läkarna (med fet bonus från producenterna) talade för det, kvinnor som lika väl eller hellre kunde ammat själva. Vad säger att producenter av bekämpningsmedel och handelsgödsel inte lobbar för dessa? Och även om de inte skulle göra det så har jag vad gäller bekämpningsmedel alltför många gånger i t ex Tanzania sett människor som helt utan skyddsutrustning spridit dessa på sina åkrar - det är inte en lyckad utveckling. Jag undrar även hur det är med resistens mot bekämpningsmedel, på motsvarande sätt som vi får det med antibiotika och andra mediciner.
Det sägs att kvävehandelsgödsel kan framställas med förnybar energi. Det låter bra, men jag har två invändningar; dels har vi knappast något överskott på förnybar energi, tvärt om, så varför låta den gå till något som ändå kan fungera genom kretsloppsprincipen med organisk gödning? Dels är det ju inte bara kväve som måste tillföras - hur är det med fosfaterna? Är inte de i handelsgödselform en ändlig resurs? Hur påverkar transporterna?
Man skriver också att ekologiska gårdar tenderar att hålla djur, vilket ökar utsläppen av växthusgaser. Men jag förmodar att produktionen från dessa djur behövs, och att de annars skulle hållas på en konventionell djurgård - med växthusgasutsläpp. Det blir väl inte mer för att det sker på en kombinerad spannmåls- och djurgård (kanske snarare mindre om gödseln används på ett bra sätt)?
Det finns säkerligen mängder av förbättringar att göra inom ekologiskt jordbruk, liksom inom det som vi kallar konventionellt. Där hoppas jag att vi kommer att kunna dra nytta av forskningen.Naturreservat eller närnatur?
tisdag 28 juli 2009
Ska vi förvandla barnen till kaniner?
Lugn. MP Huddinge föreslår visserligen i en motion till kommunfullmäktige att kött ska slopas i skolmaten - men endast en dag i veckan. Det handlar inte om att alla ska bli vegetarianer. Det handlar om att unga människor ska lära sig att uppskatta god, hälsosam och ekoglogiskt hållbar mat.
För det råder ingen tvekan om att köttkonsumtionen som idag bara ökar och ökar istället måste minska. En anledning är den stora klimatpåverkan köttproduktionen har. Faktum är att biffen är en större klimatbov än bilen. Om inte klimatet ska spåra ur måste färre kossor prutta metan och färre säckar konstgödsel lämna fabriken. (För att odla den enorma mängd foder som behövs för att föda alla djur går det åt obehagligt mycket konstgödsel. Läs mer om köttproduktionens energislukande i Karins inlägg om ekologisk odling.)
Jaha. Så nu kommer skogsmulle med präktiga pekpinnar igen och talar om vad man inte bör göra? Jag ser det inte så. Jag har själv skurit ner betydligt på mitt köttätande och har bara upplevt fördelar med det. För det första mår jag bra av att äta mindre kött, vilket bekräftas av den forskning som säger att den som äter mindre kött blir mindre drabbade av bl.a. tjock- och ändtarmscancer och hjärt/kärlsjukdomar. För det andra har jag lärt känna massor av ny, spännande mat. (För att det ska bli fallet även för Huddinges skolelever tror jag att det är viktigt att skolornas kökschefer erbjuds fortbildning i vegetarisk matlagning så som MP Huddinge föreslår.) För det tredje så njuter jag så mycket mer av det kött som jag äter idag. För ärligt talat är jag fortfarande rätt förtjust i att slafsa i mig döda djur ibland.
Pride, heteronormen och Hägglunds Almedalstal
Det kan ta sig uttryck i en oro när man inte är säker på vilket kön den man talar med hör till, vilket tom gäller för små bebisar som bör iklädas "rätt" färg för att man direkt ska kunna avgöra könet. Det tar sig även uttryck i att det är mer OK för kvinnor att efterlikna män, eftersom det återigen uppfattas som en strävan efter att efterlikna majoriteten (nåja) eller i alla fall normen. Men det finns åtskilliga exempel på hur föräldrar till gossebarn uttryckt oro över att pojken ska bli bög av att leka utklädningslekar med tjejkläder, dra dockvagn eller ha rosa gummistövlar. Trots Pride och "gullandet" med det främmande finns alltså fortfarande en underliggande rädsla för det avvikande - i form av veka män, alltför starka kvinnor eller personer som inte följer den sexuella normen.
Det är väl denna rädsla som manifesteras i Hägglunds Almedalstal som DN:s ledare kritiserar. DN konstaterar att när Hägglund 'talade om ”idisslande av dekonstruktionen av könet” var det i praktiken ett angrepp mot försöken att ersätta gamla inskränkta värderingar med upplysning och tolerans'. Senare i talet kommer något av en förklaring till varför detta betraktas som så hotfullt, nämligen att det tas som en kritik mot "vanligt folks" sätt att leva, en kategori som Hägglund menar att han företräder:
"Jag har sagt att vi kristdemokrater är verklighetens folk. Med det menar jag inte bara de som är aktiva i partiet utan alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest. Men dem hittar vänstern av någon anledning alltid något fel på. Krönikörerna talar om för dem att de ska skämmas för att de är inskränkta.Teaterregissörerna talar om för dem att deras tillvaro är falsk och förljugen. Och i förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala. Vänstern tycker att det vanliga samhället är ett förtryckande samhälle och därför ska det vanliga klandras och motarbetas. Inte bara de som är aktiva i partiet utan alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som
folk gör mest."
Kd - eller Hägglund - tar det uppenbarligen som personlig kritik mot sin vanlighet när vänstern, de gröna och (förmodar jag) också liberala krafter talar för ett mer tillåtande samhälle. I stället för att se vinsterna med att inte "malla" in folk i normer utan låta dem upptäcka och lära sig använda sina styrkor och svagheter oavsett kön och andra bestämmande epitet, ser han bara hotet om att behöva ifrågasätta sina egna värderingar.
måndag 27 juli 2009
Ekologisk eller konventionell odling
Man kan också fundera över hur stor proportion av jordbruksmarken som står för ekologisk odling och om hotet om att ekologisk odling orsakar världssvält är satt i proportion mot ytan mark som odlas ekologiskt. Åtminstone i Sverige har vi låtit stora åkerarealer växa igen och det ges bidrag för att hålla gamla jordbruksmarker öppna om så bara för att skapa omväxling i landskapet av estetiska och biologisk mångfaldsskäl. Vore det inte förträffligt om man framförallt fick betalt för den mat som produceras på sådana marker?
I en av SvD-artiklarna skriver man att ”framväxten av det ekologiska jordbruket är i många stycken speciell” – och glömmer bekvämt att det inte är alltför många decennier sedan det vi i dag kallar konventionellt jordbruk introducerades och att jordbruket dessförinnan väl måste betraktas som ekologiskt.
Mitt intryck är att man i artiklarna helt pratar förbi varandra i frågan – kruxet är kanske vad den bakomliggande målsättningen och synen på jordbruk är: så mycket mat som möjligt producerad på så liten yta som möjligt i så storskaliga former som möjligt, kanske för att hålla mark tillgänglig för odling av energigrödor för att försöka undvika att behöva minska energiförbrukningen? Eller ett jordbruk där man anstränger sig att följa en kretsloppsprincip för att på lång sikt bibehålla en hållbarhet i jordbruksproduktionen och där man tillför så lite som möjligt av ändliga resurser, och där det ofta handlar om relativt småskaliga produktionsenheter? Redan i det valet görs en underliggande värdering av vad forskningen ska eller kan säga. Vad gäller de mer detaljerade frågorna finns det mycket att reda ut, vilket inte låter sig göras här, uppenbart är att båda sidor anser att de har argumenten och siffrorna på sin sida - och de lär knappast mötas i första taget. I sammanhanget kan det vara intressant att jämföra med hur klimatforskarna inom ramen för IPCC försökt hantera meningsskiljaktigheter enligt principen om "minsta gemensamma nämnare". Det verkar vara lång väg dit för våra svenska jordbruksforskare. Men att som ”mot”-forskarna gör hävda att den globala livsmedelsförsörjningen är ett enbart naturvetenskapligt problem är rent nonsens.
Jag fortsätter därför köpa ekologiskt, men tar även en titt på varifrån produkterna kommer. Säsongsanpassat och närproducerat om möjligt, hellre en banan där man inte besprutat både bananen och odlaren, ägg från hönor som får gå ute, och kött från djur som inte ges antibiotika i preventivt syfte osv. Ett bra sätt om man är orolig över att det ekologiska jordbruket ska göra att maten inte räcker till är annars att bli vegetarian – eller åtminstone minska på köttkonsumtionen – eftersom det är mer effektivt att äta grödorna direkt än att låta dem ta omvägen via djuren. I den rikare delen av världen finns det även all anledning att hushålla bättre med resurserna genom att inte köpa mer mat än man behöver så slipper man slänga mat som blivit för gammal, något som inte är alldeles ovanligt.
Utegrupper - när kön blir för lång
Personalen hävdade också att både de och barnen är mycket friskare sedan de börjat med uteverksamheten, att arbetsmiljön för barn och vuxna är mindre högljudd och bullrig och att lekarna blivit mindre styrda av barnens könstillhörighet. Idel positiva effekter.
Det som ändå framstår som en smolk i bägaren är att denna verksamhet skapats som en direkt följd av de köer till förskolan vi ser i stora delar av kommunen, vilket även är fallet med andra utegrupper i kommunen. Som miljöpartist är jag oerhört glad över utvecklingen av utegrupper för jag tror att denna sorts verksamhet också främjar en bättre föreståelse för större sammanhang och inte minst då vad gäller olika miljöaspekter, liksom en vana vid att vara ute i naturen (som dock behöver vidmakthållas under de efterföljande skolåren). Vad som oroar mig är att det är först i och med denna platskris som utvecklingen verkar ha fått fart, trots att man sedan ganska länge har talat om betydelsen av vettig och pedagogisk uteverksamhet för förskolebarn, både vad gäller inspirerande gårdar och att man ibland bör styra även uteverksamheten mer än vad som kanske görs.
Hur kommer det sig att chefer, förvaltning och politisk majoritet inte har lyckats fånga upp dessa eldsjälar tidigare? Och hur är det med utrymmet för att driva pedagogisk utveckling i kommunens förskolor? Kanske stämmer det i det här fallet att nöden är uppfinningarnas moder - men man kan komma långt med att skapa arbetsförhållanden som främjar fritt tänkande och inspiration. Något vi som politiker talar om för barnens del, men ser vi vikten av att sörja för att även personalen får arbeta i en sådan miljö?
lördag 25 juli 2009
Mål för förskolenämndens verksamhet
Huddingeperspektiv - från miljöpartistisk horisont
Välkomna!