onsdag 29 juli 2009

Jordbruket och miljön

Några fragmentariska tankar om mer detaljerade påståenden i de debattartiklar som svenskan haft om ekologiskt jordbruk:


Jag har redan förut nämnt att forskning sällan är värderingsfri eller helt neutral. Man har olika anledningar till att välja sina frågeställningar, och olika mål med vad forskningen ska visa. Dessutom pratar man inom samhällsvetenskapen om sk paradigmskiften, där en förhärskande teori småningom byts ut mot en annan. Man talar också om "conventional wisdom", som jag inte har någon bra svensk översättning för, men som i stora drag handlar om att vissa tolkningar som har ett slagkraftigt narrativ, dvs har en bra "story" lättare betraktas som sanna och kommer att fungera som kunskap som "alla" har. Det medför att det ibland kan vara orimligt svårt att kullkasta dem trots resultat som pekar på alternativa tolkningar.

En knäckfråga i det här sammanhanget är inte bara själva jordbruksproduktionen, utan vad vi vill ha för samhälle, hur och till vad vi ska använda olika resurser osv. Vad vill vi ha ut av jorden? Av landskapet? Vill vi ha storskalig jordbruksproduktion för att ha tillräckligt med mark att producera energigrödor på i en förhoppning om att slippa dra ned på energiförbrukningen? Eller föredrar vi lägre produktionseffektivitet på större yta för att slippa använda handelsgödsel och icke biologiska bekämpningsmedel? För mig är det också lite oklart vad syftet med "mot"-artiklarna är: talar man för att vi ska producera mer mat i t ex Sverige och sedan sälja den till fattiga länder med matbrist? Ska vi öka vår egen produktion för att minska vår import av mat? Eller ska vi lära människorna i andra delar av världen hur jordbruk verkligen ska gå till (vilket vi har gjort förut, inte alltid med alldeles lyckat resultat)?

I en "mot"-artikel framförs att fattiga bönder i tredje världen inte skulle köpa bekämpningsmedel om de inte var bra - men massor av kvinnor i tredje världen köpte mjölkersättning för att läkarna (med fet bonus från producenterna) talade för det, kvinnor som lika väl eller hellre kunde ammat själva. Vad säger att producenter av bekämpningsmedel och handelsgödsel inte lobbar för dessa? Och även om de inte skulle göra det så har jag vad gäller bekämpningsmedel alltför många gånger i t ex Tanzania sett människor som helt utan skyddsutrustning spridit dessa på sina åkrar - det är inte en lyckad utveckling. Jag undrar även hur det är med resistens mot bekämpningsmedel, på motsvarande sätt som vi får det med antibiotika och andra mediciner.


Det sägs att kvävehandelsgödsel kan framställas med förnybar energi. Det låter bra, men jag har två invändningar; dels har vi knappast något överskott på förnybar energi, tvärt om, så varför låta den gå till något som ändå kan fungera genom kretsloppsprincipen med organisk gödning? Dels är det ju inte bara kväve som måste tillföras - hur är det med fosfaterna? Är inte de i handelsgödselform en ändlig resurs? Hur påverkar transporterna?

Man skriver också att ekologiska gårdar tenderar att hålla djur, vilket ökar utsläppen av växthusgaser. Men jag förmodar att produktionen från dessa djur behövs, och att de annars skulle hållas på en konventionell djurgård - med växthusgasutsläpp. Det blir väl inte mer för att det sker på en kombinerad spannmåls- och djurgård (kanske snarare mindre om gödseln används på ett bra sätt)?

Det finns säkerligen mängder av förbättringar att göra inom ekologiskt jordbruk, liksom inom det som vi kallar konventionellt. Där hoppas jag att vi kommer att kunna dra nytta av forskningen.

Inga kommentarer: