Kvotering är på tapeten igen i bl a en debattartikel i DN. Den här gången handlar det om kvotering till utbildningar. Och den här gången är det mest män som kvoterats in för att minska obalansen mellan könen. Det har resulterat i att Centrum för Rättvisa anmäler Diskrimineringsombudsmannen samt stämmer Lunds universitet för 30 kvinnors räkning.
Ofta när kvotering annars förekommer i media handlar det om kvotering av kvinnor till poster som nästan enbart besätts av och med män. Jag tycker inte att kvotering är alldeles oproblematiskt - men tills jag har sett något realistiskt och övertygande sätt att komma till rätta med skillnader där representanter för ett kön uppenbart särbehandlas positivt tycker jag att kvotering kan fylla en funktion. Vad gäller det aktuella fallet med kvotering av män till bl a psykologutbildningar är jag kanske inte lika övertygad att kvinnor har särbehandlats positivt och att män behöver kvoteras in av den orsaken - men jag tycker ändå att det finns anledning att på utbildningar, arbetsplatser och i andra sammanhang arbeta för en mångfald av bakgrunder inklusive hyfsad representation av personer av olika kön. Och så länge meriter och kompetens håller samma standard kan jag leva med kvotering, även om det innebär att jag själv någon gång blir bort- eller inkvoterad. För det gäller ju att inse att det som är positivt i ett större sammanhang faktiskt kan drabba en själv negativt - vill man ha den positiva utvecklingen får man alltså vara beredd att ta konsekvenserna. Fast då ska förstås kvotering införas till bolagsstyrelser m fl ställen där kvinnor är negativt särbehandlade/underrepresenterade - inte bara i sammanhang där män är underrepresenterade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar