Nya partier och gamla

Jag måste säga att jag tycker det är intressant hur man retoriskt försöker spela ut andra partier genom att formulera vad man vill på nya sätt. Nya moderaterna tog över jobbfrågorna och genomförde en skattesänkarpolitik av vanligt moderatsnitt. Nya kristdemokraterna säger sig inte bara vara "verklighetens" eller "vanlighetens" folk (tidigare blogginlägg av mig och Olof) utan har även försökt värva röster genom att föra en retorik som säger att de ska arbeta för att politiken i mindre utsträckning ska lägga sig i. (Partiets koppling till frikyrkor är ur mitt perspektiv dock ganska ovanlig - och Anders Wijkmans kommentar i senaste VI (just den artikeln dock inte på nätet), när han nu som partioberoende intervjuas, om att han inte trodde att "underlivsfrågorna" skulle inta en så central position i KD är möjligen naiv men återspeglar också att KD kanske inte är så vanliga som de vill låta oss tro.) Den senaste variationen om att partierna inte ska lägga sig i går även igen hos Nya centern t ex i en kommentar till ett blogginlägg av Daniel Helldén där Gustav Andersson (centerpartist i Stockholms läns landsting) skriver:

Den viktigaste värderingen för oss centerpartister är övertygelsen att samhället ska växa underifrån, inte genom politisk centralplanering.

KD är välkänt för att vilja lägga sig i väldigt mycket av det som rör familjer och jag har överhuvudtaget svårt att tänka mig att någon engagerar sig politiskt om man inte vill vara med och påverka och planera samhället - däremot skiljer det sig mellan partierna i vilka frågor och på vilket sätt man vill styra utvecklingen. Här kan man inte annat än häpna över hur Nya centern (som verkligen gör skäl för epitetet "nya") så radikalt har brutit med vad vi utomstående har upplevt som grundläggande värderingar, vilket jag har kommenterat tidigare. Och nog underlättar någon form av politisk centralplanering en samordning och ett översiktligt angreppssätt som är en förutsättning för att motverka t ex negativ påverkan på miljön, frågor som åtminstone periodvis varit centrala även för centern. Sedan är nog miljöpartiet sedan gammalt minst lika måna om att gräsrötterna - eller ogräsrötterna med tanke på vår maskros - ska komma till tals och delta i beslut, som centerpartiet säger sig vara när de vill att samhället ska växa underifrån. Frågan är hur det vad gäller centerpartiet går ihop med den press som enskilda riksdagledamöter utsätts för när partipiskan viner i kärnkraftsfrågan* och tidigare i FRA-debatten.


*även om Sven Bergström (C) vidhåller att han inte påverkas av någon partipiska inför riksdagens ställningstagande om nya kärnkraftsreaktorer i juni.