lördag 19 juni 2010

Förskolan som arbetsmiljö - för barn och vuxna!

DN skriver i dag om buller i förskolan, apropå en Umeåbaserad studie om detta. En stor andel av personalen har problem med t ex tinnitus och behöver en helt ljudfri miljö utanför arbetet. Visst jobbas det med olika ljuddämpande metoder - men det som verkar vara en genomgående lösning är att minska barngruppernas storlek. Jag har tagit upp frågan nyligen, apropå Stockholmsmoderaternas utspel och snabba återtagande om att slopa maxantalet för barngrupperna. Här finns ytterligare skäl att tänka sig för vad gäller storleken på barngrupper. Det är inte bara personaltäthet det handlar om. Och det vet ju egentligen varje människa att det är stimmigare, rörigare och mindre personligt att röra sig i en stor grupp än i en liten. Det är märkligt att det så lätt förträngs att det är både barns och vuxnas arbetsmiljö det handlar om!

I det senaste numret av Barnens bokklubbs tidning Barnposten tas också vikten av interaktion för barns utveckling upp med hänvisning till brittisk forskning. Min fasta övertygelse är att det blir lättare att se till att den interaktionen fungerar i mindre grupper än i stora. Man visar också att treåringar som dagligen får höra berättelser ligger före vid skolstart inte bara vad gäller språk och kommunikation utan också med andra förmågor som matte, och att detta är ett försprång som de behåller. Däremot ger det ingen vinst att kunna alfabetet eller att kunna räkna tidigt, det försprånget tar de andra snart ikapp.

Vad gäller barngruppernas storlek är detta också något som är synnerligen relevant för fritidshemmen där de ofta är mångdubbelt större jämfört med förskolan. Visst klarar större barn större grupper - men i många fall är de på fritidshemmen så stora att det inte finns något utrymme att bedriva en vettig pedagogisk verksamhet. Det vore intressant att få en bullerstudie från den miljön också!

Apropå övergången förskola-förskoleklass (men i min värld också fritidshem) skriver bloggen På förskolan om det märkliga i hur fort nyfikna förskolebarn tappar lusten för att lära när de hamnar i skolmiljön. Som man ser av kommentarerna är det olika inställningar till hur generaliserbart detta är, men det är en utmaning att få denna övergång att bli lustfylld och utmanande. Jag har en ännu inte färdigbearbetad tanke om att de stora grupper som även är i förskoleklassen och sedan de lägre årskurserna gör att det blir svårt för läraren/lärarna att hinna med alla barn, vilket innebär att stödet hemifrån kanske i synnerhet från årskurs ett blir centralt och att de barn som inte stöttas lika mycket hemma redan från början riskerar att halka efter - något som inte stimulerar nyfikenhet och inlärning.

Inga kommentarer: