torsdag 22 juli 2010

Är tre terminer inom högskolan ett bra förslag?


Fick frukosten i vrångstrupen när jag i dagens DN läste om förslaget att införa treterminssystem inom högskolan, vilket tydligen centern, sossarna och nu kanske resten av de borgerliga partierna verkar vara på väg att enas om (SvD refererar till DNs artikel i en notis).

Min spontana reaktion som universitetslärare är "Åh, nej!" Det är illa nog som det är för undervisande personal att när höstterminen övergår i vårtermin har man både fullt upp med att avsluta höstens kurser och förbereda och köra igång vårens. Eftersom terminssystemet i dag dessutom är konstruerat så att brytningen mellan terminerna ligger i mitten på januari för att höst- och vårtermin ska bli lika långa brukar uppehållet mellan terminerna endast vara en helg. Eftersom tentamina och uppsatsinlämningar av förklarliga skäl brukar ligga sent på kursen har man därför fullt med tentor och uppsatser att läsa medan man drar igång vårterminens kurser. Det långa uppehållet under sommaren mellan vår- och hösttermin är på så sätt väldigt viktigt för lärarna - man fortsätter med efterarbetet (samt en del förberedelser för höstterminen) åtminstone till midsommar eller veckorna därefter. En liten bit in i augusti är det så dags att på allvar sätta igång med höstterminens förberedelser. Med tre terminer förmodar jag att samtliga pauser mellan terminerna blir korta - när ska man då hinna hämta andan? Kommer all ledighet att ätas upp?

Tar man ett steg tillbaka inser man dock att grundproblemet inte ligger i två eller tre terminer utan att man som universitetslärare ständigt har otillräckligt med tid för den arbetsinsats som ska göras, vilket innebär att undervisningen spiller över på den tid som är tänkt att användas till forskning - eller till fritiden. Med en massiv förbättring av arbetsförhållandena inom högskolevärlden skulle det kanske inte vara något problem. Några tecken på sådana förbättringar finns mig veterligen inte.

Nå, är en omläggning till tre terminer då en förbättring för studenterna? I DN argumenterar Krantz och och centerns utbildningspolitiska talesperson Ulrika Carlsson för att ett treterminssystem är bättre ur ett samhällsekonomiskt perspektiv eftersom genomströmningen av studenter förväntas öka. Carlsson menar också att studenterna vinner ekonomiskt på att utbildningarna då tar kortare tid att läsa (i betydelsen att man ägnar färre men mer intensiva år åt en utbildning). Det sägs däremot inget om hur kvaliteten kan komma att påverkas. Kanske är ett treterminssystem bättre ur kvalitetsperspektiv, kanske inte - men jag skulle önska att en sådan här förändring tog sin utgångspunkt i en önskan just i att förbättra kvaliteten, snarare än från en rent ekonomisk bevekelsegrund. Om man nu vill öka genomströmningen kanske det vore en idé att se till att förutsättningarna för lärarna att göra bra utbildningar finns och att de studenter som antas till utbildningarna har tillräckligt med sig från gymnasieskolan för att kunna läsa på högskolenivå. Ett exempel: Sverige är ett litet land och långt ifrån all litteratur finns tillgänglig på svenska. Då blir det problem om studenterna inte klarar av att ta sig igenom kurslitteratur på engelska. För dessa studenter, som i dagsläget ägnar sommaren åt att läsa ikapp och sedan tenta om kurser, vore knappast en tredje termin till hjälp, utan riskerar snarare att leda till att genomströmningen minskar - eller kanske att allt färre klarar av högskolestudier?

Man kan ju alltid drömma om en bred politisk överenskommelse om att verkligen satsa på kvaliteten i högskolan, t ex genom bättre anställningsförhållanden, där inte forskning och undervisning hela tiden hamnar i motsatsställning (se även tidigare inlägg), massiva satsningar på högskolepedagogik och möjligheter till pedagogisk utveckling och inte minst en kvalitetshöjning även inom grund- och gymnasieskola. Men detta riskerar att ses som en ren utgift (oavsett potential för att även öka genomströmning) - medan förslag som det om ett treterminssystem kan presenteras som en vinstmöjlighet (oavsett att det lär kosta pengar att genomföra denna omstrukturering).


På bilden: studenter på exkursion i grustag i rullstensås (Foto: Karin Reuterswärd)

1 kommentar:

EKOMAT OCH EKOTIPS sa...

Hej!

Tre terminer istället för två terminer fungerar bara bra för de utbildningar med bra koppling till näringslivet, men inte för några andra studenter.

Tittar vi tex istället på konsekvenserna av rapporterna "Akademi eller verklighet" och "Jakten på anställningsbarhet"
så är de största förlorarna samhällsvetarna, och då särskilt
de studenter på teoretiska program som inte har någon naturlig koppling till näringslivet och arbetsmarknaden.

Dessa studenter behöver en helt annan lösning, för att komma förbi den "barrier to employment" som dessa två rapporter innebär eftersom i rapporterna så säger arbetsgivarna att nyutexaminerade unga akademiker och särskilt samhällsvetarna är oanställbara på svensk arbetsmarknad.

Så tre terminer istället för två trollar inte bort dessa två rapporter eller de "barriers to employment" som de medför.

Så, kanske är den ända lösningen att alla dessa nyutexaminerade och relativt nyutexaminerade och då särskilt samhällsvetarna utvandrar/emigrerar för att starta ett nytt liv på någon annan kontinent, någon annanstans på jordklotet där den typ av attityder som finns i de nämnda rapporterna inte finns, och där
dessa barriers to employment inte finns utan där det finns proffs som verkligen ställer upp för en och inte sticker kniven i en som i Sverige.

Så NEJ TACK till tre terminer så länge vi inte kan lösa de "barriers to employment" som de nämnda rapporterna har åstadkommit för samhällsvetarna.

Det är viktigt att ta med sådant här i beräkningarna och inte bara
köra med retoriken "Du får skylla dig själv - You are on your own!".