söndag 8 januari 2012

Grönare vänster manar till eftertanke

Den nya vänsterledaren satte klimatfrågan i fokus i sitt linjetal idag, precis som han gjort under sin kandidatur och genom sitt första politiska utspel som partiledare. I dagens tal upprepades ambitionen om att göra Vänsterpartiet till det ledande klimatpartiet.

Ur ett grönt perspektiv inger Sjöstedts tillträde både hopp och manar till eftertanke. Hopp för att oppositionen som helhet förhoppningsvis får en vitamininjektion. Med en mer seriös, framåtblickande och konstruktiv vänster ökar förhoppningsvis trycket på regeringen.

Men för Miljöpartiets del innebär Jonas Sjöstedt också en del att fundera över. Utmaningen om de gröna väljarna är tydlig. Det kan innebära en gyllene chans att få hjälp med att sätta de gröna frågorna på agendan, vilket i sin tur kan ha stor betydelse för innehållet i den politik som en ny regering förhoppningsvis ska utforma efter valet 2014. Men det förutsätter att Miljöpartiet antar utmaningen och visar vad som gör partiet unikt. Annars lär det inte resultera i så mycket mer än att V möjligen växer på MP:s bekostnad.

Vänstern har redan idag många bra förslag på miljö- och klimatområdet. Problemet har varit dels att miljöfrågor aldrig varit prioriterade på allvar och dels att man saknar insikt om omöjligheten med evig tillväxt. Det återstår att se vad som händer med miljöambitionerna när de ska vägas mot andra ”politikområden”, för tyvärr betraktas nog miljöfrågor just som ett område bland flera av de flesta vänsterpartister. En jämförelse mellan de rödas och de grönas skuggbudgetar från i höstas visar också att de förra har en hel del att lära om ekonomiska styrmedel som medel i en grön omställning. Men i och med att vänstern håller fast vid – och väcker liv i – frågan om arbetstidsförkortning visar man i praktisk politik att man ser andra värden än ekonomisk tillväxt. I det läget vore det mycket olyckligt om Miljöpartiet tonade ner sina visioner om kortare arbetstid, särskilt som MP och V med stor sannolikhet tillsammans kommer utgöra en majoritet av regeringsunderlaget och långt ifrån bara ett litet påhäng till Socialdemokraterna om det blir en rödgrön regering 2014.

Jonas Sjöstedt gör det som få andra gör i svensk politik just nu. Han talar om de stora, svåra frågorna. Inte minst har han presenterat det jag otåligt väntar på att språkrören ska komma ut med: en analys av finanskrisen. Bland annat ger han uttryck för intressanta tankar om att genom lagstiftning dela upp bankerna så att spekulationen skiljs från den samhällsviktiga in- och utlåningen som ett sätt att skydda småspararna. Analysen är knappast heltäckande eller kanske ens särskilt grundlig, i synnerhet saknas ett grönt perspektiv. Men han tar sig i alla fall an den kris som nu resulterar i att barn svimmar av undernäring i grekiska klassrum. Vilket borde vara en plikt för alla politiker med ambitioner om att möta nutidens problem.

Jag hoppas att ett grönare och friskare vänsterparti kan ge mitt eget parti inspiration, men också ett tillfälle till reflektion över vad som ska vara vår uppgift i svensk politik. För det finns bara ett grönt parti och det förpliktigar. Vi måste vara partiet som idogt värnar miljön även när medierna tappar intresset och som orkar tänka långsiktigt när andra vänder kapporna mot opinionsvindarna. Vi måste vara dem som vågar tala klarspråk om att den västerländska livsstilen och klamrandet vid den kapsejsande tillväxtfixerade ekonomin leder oss rakt in i väggen och att konsumtionshets, bilberoende och köttfrosseri måste brytas. Vi måste vara dem som visar vägen mot en annan tillvaro med plats för både jagens frihet och vi:ets kraft. För om inte vi, ingen annan heller.

Fler som bloggar: Birger Schlaug, Peter Högberg (S) och huvudpersonen själ(v)

8 kommentarer:

Philip sa...

Har inte hört någon annan politiker (miljöpartiet inkluderat) som offentligt säger att vi bör arbeta och konsumera mindre, för en mer hållbar utveckling. Sjöstedt sade det igår. Intressant!

Olof Olsson sa...

Håller med, mycket intressant! Hoppas att du får höra det av gröna språkrör framöver också.

sl sa...

Vänsterpartiets mentala frånvaro bara ökar. Med siktet på koldioxidutsläppen när de tappar i aktualitet bland breda grupper, samtidigt som många människor börjat sakna statlig stordrift och låga priser på elproduktion, bostadsbyggande och tågtrafik, är att satsa på förlorarlinjen. Som "stöd" åt socialdemokratin är det ett skämt, det är ju exakt den linje de förlorar på. Vänsterpartiets oförmåga att attrahera ex-sossar säger en del om vänsterpartiets politik.

Om man ska utmana Reinfeldt ska man inte hota väljarna med högre konsumtionsskatter, det är exakt vad folk hatar. Man ska skjuta in sig på konflikten mellan skattefinansierad vård och utbetalad vinst i vårdföretag, och absurda vd-löner i företag som sparkar folk. I dessa frågor tycker folk som vänsterpartiet. Väljarna avskyr "val av elleverantör" till femfaldiga priset mot under statlig styrning. Tala med de borgerligas ordval, det är numera standarden, men peka på orimligheterna.

Ringborgs blogg sa...

Att lägga räls,höja lärarlöner,bygga om energisystemet,fler händer i vården innebär väl högre skatter och att vi jobbar mer. NI som har jobb!

Olof Olsson sa...

SL: Tror du har helt rätt om opinionen mot vinstutdelningar i välfärden. I det korta perspektivet har du säkert också rätt i att det är tufft att få breda grupper med sig på konsumtionskritik. Viktigt då med dels en tydlig fördelningspolitik så att man inte sätter åt den som idag inte har råd med så stor konsumtion och dels att man visar att det inte handlar om att begränsa utan befria. Totalt sett mindre utrymme för konsumtion, men mer tid för omtanke om andra och sig själv.

Pierre: Ja, hur minskad privat konsumtion ska kombineras med stora investeringar är en fråga som borde tas på allvar. Vi kommer knappast undan den om vi bygga ett hållbart samhälle.

Anonym sa...

Jag tror 2012 blir året då klimatfrågan kommer tillbaka på alla politiekrs agenda. Läs Kajsa Borgnäs (skribent och fristående
socialdemokratisk debattör) artikel MED TILLVÄXT SOM DROG i idé- och debattidskriften Tiden.

Några citat ur artikeln:

"Som ett bowlingklot i sidorännan rullar världsekonomin stadigt mot avgrunden."

"Det finns en olöst och växande konflikt i den svenska modellen och den svenska politiska ekonomin som vi försöker blunda för men som vi förr eller senare måste se i vitögat."

"Går det att ”göra politik” på det här, undrar kommunikationsstrategerna? Det skiter jag i. Det politiska parti som inte inser vidden av den system­kris vi är inne i, är inte värt att kallas ”samhällsförändrande”."

Borgnäs avslutar: "Bara politiken kan rycka tillbaka bowlingklotet ur dess bevisligen farliga bana. Men då måste politiken, någon rörelse, något parti, våga bli VERKLIGT miljö-politiskt."

Du hittar artikeln här:

http://www.tiden.eu/default.aspx?page=3&nyhet=389

Jag tror något är på väg att hända - kanske det sovande folket börjar vakna ur sin törnrosasömn? Vi får se om prinsen heter Sjöstedt, Juholt eller Fridolin. :-)

/Anita

Olof Olsson sa...

Hoppas du har rätt! Vi får alla skrika så högt vi kan, så ökar chansen.

Intressant artikel hur som helst, har bara skummat än, men lär definitivt återkomma.

Karpstryparn sa...

Sjöstedt är ju mer antidemokrat/kommunist än vad Lars Ohly är. Under Sjöstedts ledning blir Vänsterpartiet rödare än det blod som spilldes under den kommunistiske diktatorn Josef Stalins tid vid makten.