söndag 27 januari 2013

Om världens roligaste jobb

Socialdemokraterna pekar nu ut skolan som sin andra huvudfråga vid sidan om jobben. Nya mål för utbildningspolitiken har formulerats. Bland annat ska andelen elever som inte blir behöriga till gymnasiet halveras till 2020. Få saker kan vara mer angelägna. Konsekvenserna av att vi låter tusentals elever i varje årskull misslyckas i grundskolan är oöverblickbara. Men om målet ska infrias då vill det till att man också ser betydelsen av att satsa på skolan och satsa på lärarna.

Skoldebatten har de senaste decennierna kretsat främst kring signalord som ”ordning och reda” och ”flumskola”. Det har diskuterats fram och åter från vilka årskurser eleverna ska ha betyg och på vilka grunder dessa ska sättas. Det har pratats kvarsittning och mobiltelefoner. Kepsar och utskickade elever. Surfplattor och katederundervisning. Mycket lite av skoldebatten har utgått från kanske det enda som all skolforskning är överens om: att läraren har en avgörande betydelse för elevens resultat. Att det alltså är på lärarna man ska satsa om man vill nå bättre skolresultat.

Vill man få skickliga pegagoger att söka sig till och stanna i läraryrket måste man se till att skapa en rimligare arbetssituation för oss lärare. Det hjälps inte att det är världens roligaste jobb. Det är i längden ohållbart att åtskilliga av oss känner oss tvungna att jobba deltid för att orka med. Själv har jag inte ens barn som väntar där hemma. Jag är full av beundran inför de kollegor som syr ihop såväl undervisning som familjeliv. Om jag en dag blir förälder kommer jag noga överväga om jag ska fortsätta i yrket. Och det handlar inte bara om den digra dokumentation som vi lärare är ålagda och som nu fler och fler politiker säger sig vilja göra något åt.

Gärna mindre pappersarbete, om inte priset blir godtyckliga pedagogiska åtgärder och tappad koll på elevernas kunskapsutveckling. Men framför allt vill jag undervisa färre elever. För att kunna se och möta de jag har. För att kunna reflektera över vad jag håller på med och vart jag är på väg. För att tänka långsiktigt istället för att släcka bränder.

För att kunna njuta av att vara med. När människor utvecklas och ett samhälle byggs.

Inga kommentarer: