Regeringen stoppar miljövänligt byggande

Regeringens bostadsminister föreslår att strypa utvecklingen mot mer miljövänligt byggda bostäder. Förslaget om tvingande nationellt gemensamma byggnormer sätter ribban på en låg nivå och hindrar kommuner att driva utvecklingen framåt.

Statliga Boverket sätter miniminivån för byggnormerna i Sverige, som bland annat säger hur energikrävande bostadshus får byggas. Det är upp till byggbolagen att komma på hur bostäderna ska uppfylla dessa krav. Det är bra att staten sätter en lägstanivå i miljökraven. Men denna nivå är också en väldigt låg ambition, eftersom den måste ta hänsyn till att förutsättningarna för energieffektiva bostäder skiljer sig väldigt i vårt avlånga land, beroende på skillnader i klimat och befolkningstäthet. Det krävs helt enkelt mycket mer för att bygga lika energieffektivt i Norrbottens glesbygd än i till exempel Huddinge eller Malmö.

Därför har kommuner med bättre förutsättningar för energieffektivt byggande fått ställa högre krav på byggbolagen än den statliga lägstanivån. Det här har bostadsminister Stefan Attefall (KD) svårt för. Att kommuner med bra förutsättningar höjer miljöambitionen gör byggandet dyrare, resonerar ministern, och hänvisar till att det blir knepigare för industriell produktion av småhus att anpassa sina produkter om kommuner ställer olika krav. Han ignorerar fullständigt den kostnadsminskning och miljövinster som det innebär att bygga ett hus som förbrukar mindre energi. Han ignorerar också att hans resonemang inte gäller hus som byggs på plats, vilket är fallet för större byggen av flerfamiljshus (vilket också är den typ av hus som det behövs mest av i de tätbefolkade kommuner som ställer högre krav).

Han hävdar i sin debattartikel att det är bättre att höja lägstanivån. Det vore befängt att hoppas på att det blir de ambitiösa kommunerna, som till exempel Malmö och Stockholm, som får sätta ribban. Det skulle i princip göra det omöjligt att överhuvudtaget bygga bostäder utanför dessa kommuner. Det är snarare så, att lägstanivån med nödvändighet kommer sättas av de kommunerna med allra sämst förutsättningar och Attefalls förslag innebär därmed att det läggs en död hand över utvecklingen mot mer miljövänliga bostäder. Inte bara stoppas utvecklingen framåt, de kommuner som redan kommit långt tvingas backa bandet många år.

Bostadsministern jämför med bilproduktionen. Han menar att det vore ju omöjligt för Volvo att producera bilar som ska klara helt olika krav beroende på i vilket kommun bilen ska säljas i. Exemplet haltar på en rad olika punkter. Framför allt är det så att bilar produceras för en global marknad. Att ett land ställer högre miljökrav på bilarna gör att tillverkaren anstränger sig för att möta dessa krav för att kunna sälja bilar. Det ger mer miljövänliga bilar både i landet med högre krav, men också i övriga länder då kunskapen och tekniken går framåt. Miljövinsten spiller så att säga över nationsgränserna tack vare landet som går före med hårdare krav. Samma resonemang borde gälla bostadsbyggandet i Sverige. En kommun som ställer högre krav driver på teknikutvecklingen, vilket kommer till nytta även i övriga kommuner. När kunskapen om hur vi bygger mer miljövänligt väl är på plats blir det billigare att tillämpa även i kommuner med sämre förutsättningar och till slut kan lägstanivån höjas.

Förslaget är så dåligt att Sveriges kommuner nu protesterar i kör, och det är oavsett om kommunen styrs av rödgröna eller alliansen. Daniel Helldén (MP) bemöter Attenfalls debattartikel idag. Stockholms centerpartistiska miljöborgarråd, Per Ankersjö, kallade förslaget för ”hål i huvudet” för bara ett par veckor sedan.

De enda som gynnas av ministerns huvudlösa förslag är företag som säljer prefabricerade småhus. Alltså villor som byggs i fabrik och sedan körs ut i princip färdiga till platsen där de ska stå. Det är tyvärr inte långt till tanken att förslaget ger sken av en ren beställningsprodukt från en liten, men lyckosam, lobbyorganisation. Eftersom regeringen, då främst Moderaterna, motsätter sig att medborgarna får insyn i partiernas finansiering, så får vi aldrig veta om så är fallet. Är detta förslag ytterligare ett exempel på där privata intressen fått köpa sig ett lagförslag, liksom Olof Olsson tidigare tagit upp den uppenbart misstänkta relationen mellan McDonalds och regeringens skattepolitik?

Förloraren är miljön, som så ofta förr med alliansens politik. Utvecklingen mot ett hållbart samhälle har fått vänta länge och i flera fall tagit stora kliv bakåt. Det räcker nu. Moderaterna gillar att prata om ansvar, men när det gäller att faktiskt ta ansvar står den moderatledda alliansen och himlar med ögonen. Förhoppningsvis tar svenska folket det ansvaret nästa år och röstar på partier som bryr sig mer om framtiden än om att kortsiktigt gynna privata särintressen.