onsdag 1 januari 2014

2014 - året vi vågar drömma?

Nyår är tid för att hoppas och tro. När rasismen gror, klyftorna växer och klimatpolitiken står och stampar behöver vi det mer än någonsin. För 2014 hoppas jag förstås på segervrål i valnatten och en ny regering, ny majoritet i kommunen där jag bor och i landstinget där jag hoppas få vara med och kämpa för tryggare vård och massiv kollektivtrafikutbyggnad. Men jag hoppas på mer än så. Jag hoppas att 2014 blir året när vi vågar utmana vår statsreligion: tron på den eviga tillväxten.

Vågar vi ta till oss av den kunskap som är tillgänglig inser vi snabbt att vi måste bort från en ekonomi som är beroende av att hela tiden växa. Jag har tidigare bloggat om knivskarpa Tim Jackson som i sin bok Välfärd utan tillväxt effektiv gör mos av fluffiga drömmar om att förena evig ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Teknisk utveckling är otillräcklig för att klara klimatet. Utsläppen från biltrafiken beskriver på ett pedagogiskt sätt varför. I takt med att bilarna blivit energisnålare och alternativa bränslen utvecklats har kilometerkostnaden för bilisterna sjunkit. Därmed har trafiken kunnat öka och utsläppsminskningar per kilometer har ätits upp av fler körda kilometrar.

Ett samhälle utan ekonomisk tillväxt är ett annorlunda samhälle. Men inte samhälle att vara rädd för, utan att längta till. Ett samhälle där vi arbetar mindre och får mer tid för att ta hand om oss själva och varandra. Ett samhälle där den som idag tjänar mycket pengar inte kommer att unna sig ett nytt kök eller en ny hemma-bio lika ofta, men i gengäld slipper ett ständigt gnagande samvete över att inte hinna med det man borde, vare sig på jobbet eller hemma.

Det finns tecken på en förskjutning av debatten. I länder som Frankrike och Storbritannien har tillväxtkritik sedan länge en plats i det offentliga samtalet. Här i Sverige har tillväxtfundamentalismen hållit debatten i ett järngrepp. Men i Svenska Dagbladet skriver Andreas Cervenka tillväxtkritiska krönikor så gott som varje vecka. Att en så kallat folkkär programledare som Fredrik Lindström ägnar ett helt ”Vinter i P1” åt tillväxtkritik som både är välgrundad och finurligt och lättillgängligt formulerad måste väl också vara ett tecken på att något håller på att ske. Inget vore i så fall mer välkommet. Drömmen om ett samhälle byggt på solidaritet och gemenskap istället för växande pengar är en dröm värd att drömma.

Läs också Göran Hådéns och Hans Wåhlbergs hoppfulla nyårstankar.

Inga kommentarer: