torsdag 6 mars 2014

I rätt sällskap kan vi bryta oljeberoendet

Inte nog med att socialdemokrater och allianspolitiker nu tycks dra igång en tävling om upprustning av försvaret, trots att Överbefälhavaren inte ser behov av en ny försvarspolitik. Därtill använder folkpartiledaren Jan Björklund krisen i Ukraina för att återigen föra fram tanken på ett svenskt Nato-medlemsskap. Jag hoppas nu att de gröna politiker som ser möjligheter med en S-MP-FP-regering tänker om.

Låt oss vara ärliga. Att bilda regering med Stefan Löfven kommer bli svårt nog. Gröna språkrör lär få fullt upp med att tampas med en kärnkraftkramande vapenlobbyist utan meriter inom klimat, miljö och jämställdhet som statsminister. Det behövs inte ett ännu mer kärnkraftskramande och vapenskramlande parti vid sidan om. Vi behöver inte föra svensk försvarsdebatt tillbaka till 50-talet, lika lite som vi behöver föra tillbaka svensk skola dit. Vi behöver med andra ord inte Folkpartiet.

Vi gröna behöver sällskap av ett parti som ser det hot som inte bara hotar vår nation utan hela vår arts existens: klimathotet. Det finns ett sånt parti. Vänsterpartiet har under Jonas Sjöstedts ledning tydligt prioriterat nödvändiga investeringar i förnybar energi och kollektivtrafik. Att av dunkla taktiska motiv låtsas som om Folkpartiet är en lika naturlig samarbetspartner blir för mig ytterst märkligt

Alliansens partier delar ansvaret för en politik som ökat klyftorna, rivit upp hål i välfärden och ignorerat klimatkrisen. Folkpartiet är sannerligen inget undantag. Det ser jag inget skäl att hymla med.

Reaktionerna på krisen i Ukraina illustrerar bristen på perspektiv och långsiktigt tänkande i svensk politik. Nära hälften av Sveriges olja importeras från Ryssland. Då borde massiva insatser för att bryta oljeberoendet vara klokare än upprustning och Nato-medlemskap. Det är en fullt möjlig politik. Men då gäller det att vara i rätt sällskap.

Läs också: Birger Schlaug

Inga kommentarer: