Var fjärde fransk väljare la sin
röst på Nationella fronten, vars grundare så sent som i veckan
gjorde uttalanden om att ebolaviruset skulle kunna ”lösa
invandringsproblemet”. 8 procent av grekerna valde nazistiska
Gyllene gryning. I Storbritannien blev invandringsfientliga Ukip
störst av alla partier. Här hemma fick SD två mandat. Valresultatet i Europa är så förfärligt
att det är svårt att ta in. Men desto starkare är skälen att fira
de motkrafter mot rasismen som också växer sig starkare. Att
Miljöpartiet får femton procent och att F! kommer in i
EU-parlamentet är så ofantligt viktigt i en tid när rädslan och
hatet breder ut sig.
I natt förenades den gröna och rosa
rörelsen i ett segerbad i Mariatorgets fontän. Och det finns skäl
att tro att det kan bli fler rosagröna segerbad framöver. Av alla de
diagram den politiske fullblods-nörden i mig frossat i sedan igår
kväll är det ett som glädjer mig mer än alla andra. Det som visar hur förstagångsväljarna röstat. Överlägset största parti bland
de yngsta är Miljöpartiet. Tvåa är Feministiskt initiativ.
Sverigedemokraterna är inte ens i närheten.
Det hopp som de unga sätter till en
grön eller rosa eller varför inte rosagrön rörelse innebär ett
stort ansvar. Att fortsätta ge plats för de unga, brinnande hjärtan
som behövs i dessa rörelser. Och att med blicken framåt bära
visionerna om ett hållbart och kärleksfullt samhälle även när vi
är med och tröskar igenom statsbudgetar efter valet.
MP och F! har vunnit unga människors
förtroende för att vi båda ser behovet av stora förändringar,
för att vi har visioner. Ett samhälle där visionerna saknas är
mycket illa ute när ekonomiska, sociala och ekologiska kriser
tilltar. Då frodas de antidemokratiska krafterna.
Mina tankar dagen efter valet kokar ner till
detta: Håll visionerna vid liv! Framtiden rosagrön. Om vi vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar