Efter feministisk vår: skördetid

Under EU-valrörelsen stod den feministiska våren i full blom. Nu har hösten kommit och visst är både luften och debattklimatet kallare. Men höst betyder också skördetid. Med Miljöpartiet i majoritet i riksdagen, Stockholms landsting och Huddinge är det dags att göra verklighet av efterlängtade jämställdhetsreformer.

Med gröna i regeringen ska pappamånaderna bli fler. Lönerna ska bli jämställda med hjälp av medlingsinstitutet. Och genom en ny våldtäktslagstiftning ska ett nej betyda nej.

Med gröna i styret för landstinget ska sjuksköterskor och barnmorskor få högre lön, bättre arbetsvillkor och fler kollegor att dela ansvaret med.

Med gröna i majoritet i Huddinge ska kommunen gå i täten för arbetet med jämställda löner. Genuspedagogik och ett normkritiskt arbetssätt i förskolor och skolor ska ge barn och unga utrymme att växa till hela människor. Kommunens verksamheter ska HBT-certifieras för att vi ska känna oss trygga med att möta personal som reflekterat över samhällsnormer kring kön och sexualitet för att kunna möta alla med respekt.

Den feministiska våren satte jämställdhetsfrågorna på dagordningen. Nu ska vi skörda! 

Med 15 dagar kvar spår DN att valet i Huddinge blir en rysare. Ut och jobba!

Sveriges unga: Rasism, nej tack!

Tack, Sveriges unga. Ni har gett mig nytt hopp och ny energi. En färsk opinionsundersökning visar att stödet för Sverigedemokraterna rasar bland väljare under 30. Endast 5 procent stödjer dem som tror att svaret på Sveriges utmaningar är stängda gränser. 22 procent sätter sitt hopp till Miljöpartiet som är största parti i mätningen. Precis det besked vi behöver i en valrörelse där regeringen hellre talar om ”flyktingmottagandets kostnader” än om hur Sverige ska möta klimatutmaningen.

I Huddinge centrum står Miljöpartiets valstuga bredvid Sverigedemokraternas. Vid tre tillfällen bara under eftermiddagen idag har jag hört hur barn och ungdomar gått fram till deras stuga och sagt ifrån mot brun, rasistisk politik: ”Ni vill stoppa alla invandrare – det är ju helt sjukt!” ”Ni sprider ju fördomar!” ”Vadå, är jag inte svensk? – jag är ju född här!”

Det engagemang jag ser hos unga människor för öppenhet och människors lika värde gör mig varm. Den otålighet jag möter hos ungdomar som vill se mindre snack och mer verkstad i klimatpolitiken ger mig hopp. Nu orkar jag 16 dagar till av kampanjarbete. Sen ska vi bygga det öppna och hållbara samhället.

Carl Schlyter gav energi till kampanjen

I lördags var riksdagskandidaten och före detta EU-parlamentarikern Carl Schlyter i Huddinge och gav energi till den lokala valkampanjen. Smittade av Carls hängivenhet för det hållbara samhället kommer vi nu orka jobba dag och natt ända fram till valdagen för att folk ska veta vad vi står för. Personligen är jag extra glad att Carl med sitt starka engagemang för och djupa kunskaper om arbetstidsförkortning kommer in i riksdagsgruppen.

Under decennier har röda och blåa bråkat om vilka som är bäst på att ”skapa jobb”. Samtidigt har den långsiktiga trenden varit stigande arbetslöshet – ända sedan de generella arbetstidsförkortningarna upphörde på 70-talet. Borde det inte då vara dags att pröva något nytt?

Miljöpartiet vill under mandatperioden ta steg mot kortare arbetstid. För det första ska anställda i vården, som idag alltför ofta slits ut långt innan pensionen prioriteras. Det är också en viktig reform för att kunna locka den personal vi behöver till vården i framtiden. För det andra ska vi alla ges rätt att ta ut löneökningar i kortare arbetstid. Detta är viktiga steg på vägen – som jag hoppas leder till rejälare kliv längre fram.

Vill du också vara med i vår roliga valrörelse?

Anmäl dig här till pass i vår valstuga till pass i vår valstuga.

Anmäl dig här till andra utåtriktade aktiviteter.

Romson ryter ifrån mot Moderaternas smutsiga spel

Den senaste veckan har valrörelsen varit förfärlig. Moderaternas tal om ökade kostnader för flyktingmottagande som en ursäkt för att inte stärka välfärden och göra viktiga samhällsinvesteringar har luktat illa. Idag gjorde Åsa Romson sitt för att skifta fokus till verkliga samhällsproblem när hon sommartalade i Rinkeby. Tack Åsa, för att du sätter ner foten mot Moderaternas cyniska spel med konstaterandet att flyktingkostnaderna är en ”västanfläkt” jämfört med kostnaderna för klimatförändringarna.

Runt 100 miljarder årligen har försvunnit från statskassan till följd av moderata skattesänkningar. Ändå försöker Moderaterna få svenskarna att känna att vi är i krisläge genom att peka på ökade kostnader för flyktingmottagande – trots att det handlar om betydligt mindre summor pengar. Partiet vill att vi ska glömma förhoppningar om stärkt välfärd och investeringar i framtiden.

Samtidigt fortsätter Moderaterna att rycka på axlarna när tecknen på klimatförändringarna uppenbarar sig inför våra ögon genom skogsbranden i Västmanland och översvämningarna i Västsverige. Detta trots att både de mänskliga och ekonomiska kostnaderna är enorma – och riskerar att bli ännu mycket större framöver. Enligt en statlig utredning från 2007 kan klimatförändringarna kosta oss hundratals miljarder det kommande seklet.

Istället för att ta den senaste tidens extrema väderhändelser som en allvarlig varningsklocka går Moderaterna till attack mot Miljöpartiet som kräver bättre krisberedskap och klimatanpassning. Det är ”osmakligt” att göra politik på mänsklig tragedi är budskapet. Men att använda de människor som flytt för sina liv från Syrien och Irak som intäkt för att slippa prata om behovet av investeringar i välfärd och grön omställning är tydligen ok. Jag tycker det är äckligt.

Låt oss nu använda de tre veckor som återstår till valdagen till att prata om verkliga samhällsutmaningar och hur vi kan möta dem. Vi har råd att rusta vård och skola, investera i grön omställning och öppna dörren för människor på flykt. Det är en fråga om politisk vilja – och om mod att höja skatten för de som har råd att betala. Återigen: Tack Åsa, för att du reagerar mot Moderaternas smutsiga spel. 

Läs också: Regeringens flyktingutspel får kritik från ledande ekonom

Förbifarten "invigdes" - mot Stockholmarnas vilja

Idag ”invigde” Alliansen bygget av Förbifart Stockholm. Detta trots att flera juridiska processer återstår innan det ens är möjligt att påbörja bygget. Syftet är förstås att försöka påskina att bygget nu är igång och att Miljöpartiet med flera vill avbryta något som redan påbörjats. Samtidigt kommer nu ytterligare en undersökning som visar att Stockholmarna precis som Miljöpartiet hellre vill att miljarderna satsas på en massiv utbyggnad av kollektivtrafiken.

Äntligen börjar kunskapen spridas om att utbyggd kollektivtrafik är det enda som kan lösa Stockholms trafikproblem. Detta trots de enorma resurser som läggs ned på att odla myten om att Förbifarten kan minska bilköerna, när den i själva verket skapar nya köer. I en undersökning från Demoskop säger 7 av 10 att de prioriterar ny kollektivtrafik före Förbifart Stockholm. En andel som ökat från ungefär 5 av 10 sedan förra valet.

Under tiden som Alliansens ”invigning” pågick idag cyklade ett antal miljöpartister med språkrören i spetsen över Västerbron. Under bron kan nämligen den orange tunnelbanelinje från Älvsjö till Bromma och Täby som kan bli verklighet om vi prioriterar kollektivtrafik framför vägar. Denna kommer också att förse 50 000 bostäder i Bromma parkstad med tunnelbana om Bromma flygplats läggs ned och lämnar plats för människor.

Nu går vi ut i valrörelsen och berättar om hur vi kan modernisera Stockholmsregionen. Stockholmarna är på vår sida.

Ansvar för ekonomin – och planeten

SVT utlovar en debatt ”nära människors plånböcker” ikväll. Jag kan bara hoppas att Per Bolund (MP) ser till att samtalet inte stannar där. Privatekonomi har naturligtvis enorm betydelse för de människor i Sverige som lever på marginalen. Problemet är att det sällan är de som står i fokus i diskussionen kring hur ”valet påverkar din plånbok”. Och att vi som väljare blir betraktade som vandrande kassaböcker, separerade från varandra istället för människor som är beroende av varandra och jorden vi lever av, luften vi andas och vattnet vi dricker.

Moderaterna satsar nu allt på ett kort. Förutom att sprida lögner och halvsanningar om oppositionspartiernas politik vill man bara tala om ekonomi. Ord som ”ansvar” och ”ordning och reda” trummas in. Men ett parti som begränsar ekonomi till en fråga om att få plus och minus i statsbudgeten att gå ihop och vägrar se sambanden mellan ekonomi och ekologi saknar i längden all trovärdighet.

Vi vet att oljepriserna kommer att stiga drastiskt inom överskådlig tid. Detta kommer att innebära ett mycket hårt slag mot såväl människors privatekonomi som Sveriges ekonomi som helhet. Om vi inte fått fart på omställningen till dess vill säga. Om vi inte gjort en massiv utbyggnad av kollektivtrafiken för att göra människor i städer oberoende av egen bil. Om vi inte fått fart på omställningen till elbilar och biobränslen så att människor på landsbygden kan fortsätta köra bil.

Den här omställningen är fullt möjlig. Men den kräver modiga politiska beslut. Att vi väljer bort svindyra motorvägar till förmån för ny kollektivtrafik. Att vi vågar höja bensinskatten så att vi kan stimulera alternativen.

Om detta borde debatten handla om ikväll. Om hur miljö och ekonomi hör ihop. Ansvar för ekonomin kräver ansvar för planeten.

Björklund kvar i 1900-talet

Folkpartiledaren Jan Björklund jublar idag över ett antal tekniska högskolors förfrågan om att bygga en ny kärnkraftsreaktor i Oskarshamn. Reaktorn är tänkt att används för forskning och utveckling av ny kärnkraft. Jag upphör inte att förvånas över fastklamrandet vid 1900-talets teknik. Den en och en halv miljard som testreaktorn skulle kosta skulle göra så mycket mer nytta i utvecklingen av nya solceller, vindkraftverk eller andra förnybara energislag.

I Tyskland har beskedet om att kärnkraften ska avvecklas dragit igång en mycket snabb utbyggnad av den förnybara energin. Investeringar i en kärnreaktor riskerar att ytterligare bromsa utvecklingen av det förnybara i Sverige.

Men utan kärnkraft kommer Sverige att stanna, har vi ju hört. Vår industri behöver den billiga elen från den, sägs det. Ett helt ogrundat påstående, vill jag hävda. Att kärnkraftselen är billig idag beror framför allt på att kärnkraftverken är gamla, att investeringarna är gjorda för flera decennier sedan. Ny kärnkraft är däremot svindyr. Och att köra de gamla reaktorerna i all evighet är naturligtvis inte ett alternativ. Då är frågan vad vi ska ersätta dem med och för mig är svaret självklart: förnybar energi.

Jag tror att Folkpartiet går en tuff valrörelse till mötes. Ett parti som går till val på 50-talets energi-försvars- och skolpolitik borde få svårt att hävda sig i en tid när allt fler inser att vi måste framåt med stora kliv om vi ska bygga ett samhälle som håller i längden. Jag väljer tvärtom ett parti som ser framåt.

Alliansen till val på 2010 års valresultat

Har ikväll plågat mig igenom SVT:s debatt om jobben. Stackars de väljare som satt sig ner för att för att bilda sig en uppfattning om partiernas olika vägval. De blev knappast klockare av 90 minuters pajkastning och gapande i munnen på varandra. MP:s Per Bolund gjorde några tappra försök tala om framtiden, om hur gröna investeringar kan ge både jobb och ett mer hållbart samhälle. Men han var tämligen ensam. Alliansen fortsatte på sedan länge inslagen väg: att kasta skit på oppositionen istället för att presentera egna förslag och att raljera över att oppositionen inte har enats om politiken i förväg. Jag frågar mig: Hur kul är det för de väljare som väljer ett parti i Alliansen och blir varse att det mer eller mindre saknar betydelse vilket av de fyra man väljer?

Jag är glad att ge mig ut i en valrörelse där Miljöpartiet är tydliga med att de vill ha en ny riktning, ny regering och ny statsminister i Sverige. Jag är också glad över att kunna säga till väljarna att ju fler gröna röster, ju större blir det gröna inflytandet. Ju starkare stöd, desto bättre förutsättningar för stora klimatinvesteringar och satsningar på skolan. Vad säger de Alliansvalarbetare som sticker färdigkompromissade valmanifest i handen på sina väljare? ”Rösta på oss, så kan vi få större genomslag i nästa valmanifest”?

Jag är glad att mitt partival spelar roll. Hade jag tillhört Alliansen hade jag nog känt en viss frustration över att gå till val på en politik som är baserad på 2010 års valresultat. 

Läs också: Hans Wåhlberg (MP) om Alliansens brinnande ointresse för klimatfrågan

Osmakligt att peka på behovet av åtgärder?

I samband med skogsbranden i Västmanland har Miljöpartiet gått ut och påpekat att vår krisberedskap när det gäller extrema vädersituationer måste bli bättre för att vi ska klara att hantera klimatförändringarna. För detta får man nu kritik, bland annat från ledande Allianspolitiker som menar att man plockar osmakliga politiska poäng på en händelse som för massor av människor innebär en tragedi. Jag har full respekt för att människor som nu genomlider en katastrof vill slippa bli slagträn i valrörelsecirkusen. Men när tecknen på den globala uppvärmningen visar sig måste man kunna ringa i varningsklockor. Allt annat vore ansvarslöst av politiker som inser allvaret i klimatfrågan.

Vi måste minska utsläppen. Det är med en frustrerad människas språkbruk sjukt jävla bråttom. Men vi måste också inse att den globala uppvärmningen är ett faktum och kommer att få konsekvenser även om alla utsläpp skulle upphöra omedelbart. Alltså måste vi också anpassa oss. Det handlar till exempel om att skydda sig för översvämningar, att vidta åtgärder så att saltvatten inte rinner in i Mälaren när havsnivån stiger och det handlar om krisberedskap. Om att vara beredd på fler svåra stormar, skogsbränder och värmeböljor.

Jag hade gärna sett ministrar och borgerliga partiledare ta branden i Västmanland som ett tillfälle att göra utspel om behovet av anpassning till varmare klimat. Att dessa istället väljer att slå mot Miljöpartiet är olyckligt. Inte för Miljöpartiet, men för alla som önskar sig ett samhälle som står pall när det svämmar över, stormar eller brinner.

Inga fler förlorare

Ett samhälle där människor upplever sig som förlorare är ett farligt samhälle. Det om något borde vara en självklar lärdom för alla som studerar historien. Därför närde jag en from liten förhoppning när jag lyssnade till utbildningsminister Jan Björklunds sommartal. Att han åtminstone skulle antyda något om behovet av rejäla satsningar för att lyfta den skola där mer än var tionde elev inte lär sig tillräckligt för att ta sig in på gymnasiet. Så blev det inte. Tvärtom. Av talet att döma tycks utbildningsministern vara mer sugen på fler skattesänkningar. Oj, vad jag längtar efter en ny regering.

Sex veckor av flygbladsdelande, debatterande och evigt samtalande ligger framför oss som bestämt oss för att Sverige ska få en ny riktning.  Vi kommer att stå ut med både forsande svett och sömnbrist för att vi är så många som långt ner i magen känner att förändring är en nödvändighet. För att vi inte har råd att låta fler människor känna sig som förlorare. Inte i klassrummet för att deras lärare inte har tiden som behövs för att se. Inte i eftersatta bostadsområden som inte rustas upp. Inte på arbetsmarknaden för att politikerna rullar tummar istället för att sätta fart på en klimatomställning med ny räls, grön elproduktion och förnybara bränslen.

Inga fler förlorare. Nu bygger vi ett samhälle som vinner i längden.